Gårdens historia

Munkebergs Säteri har genomgått många stora förändringar genom åren. Vi hittade den här artikeln som publicerades i Hjo Tidning 1970. I den målar Nils Helander upp en bild av Munkeberg under gårdens glansdagar:

"Jag minns…

MUNKEBERG upplevde sin storhetstid under godsägare Harald Röhss som ägare av herrgården från 1860-talet till slutet av seklet.

Några större förändringar har inte skett sedan Röhss företog den stora omdaningen av herrgården. Att döma av en annons i Hjo Tidning på 1850-talet hade manbyggnaden råkat ut för mordbrand. I annonsen utlovas belöning till den “som kan lämna bevis på vem som tänt på manbyggnaden på Munkeberg”.

Den brunna byggnaden var ett stort 2-våningshus. Parken som anlades vid tiden för uppförandet av den nya herrgårdsbyggnaden, hade till arkitekt tysken Sterneman. Parken är fortfarande mycket vacker. Sterneman anlade som bekant badparken.

Kvarnen nere vid Vättern och den stora båtbryggan är sedan många år borta. Det sista mjölnarparet, “Gustaf och Karin i kvarna”, flyttade på äldre dagar till Salgrensgården, Sjögatan, Hjo.

När man ser de stora släta gärdena vid Munkeberg, så kan ingen föreställa sig att det varit en mycket stenig gård. Men om man betraktar de stora och långa stenmurarna, som ligger upplagda på gården och den mängd sten som nedkörts och avlastats i Vättern och tänker sig dessa utbredda på gärdena där de en gång brutits upp, så skulle det säkert räcka till en sten på varje kvm åkerland. Mästare till att lägga dessa stenmurar var den gamle nattvakten Örn. Som betalning erhöll han 5 öre per famn.

Det var gott om folk på Munkeberg på den tiden. Förutom de 17 torparna var det inspektor, rättare, kuskar, ladugårds karlar, stallpojkar, skogvaktare. mjölkerskor, trädgårdsmästare. betjänter och hushållspersonal och en massa drängar anställda.

Om Munkeberg och dess mångårige ägare, Harald Röhss, skrev i senaste Hjoboken nyligen avlidne Richard Sahlström bl. a. följande: “Harald Röhss ägde Munkeberg om 150 hektar åker och 350 hektar skog. Han var en föregångsman på jordbrukets område.

Munkeberg var en sevärdhet på Röhss tid. Särskilt under söndagarna var det många besökare från olika håll. På Munkeberg fanns det mycket att studera bl. a. stallen med dels ädla hästar dels arbetshästar, ladugård och hundgård samt vagnar. Omkring 15 hektar park och äng röjdes med handräfsor och konstgödslades varje vår.

När herrskapet åkte till Hjo eller företog ändra resor var det med droska och livréklädd kusk, men vid högtidliga tillfällen med dockart vurst, charabang eller kupé, ibland även fyrspann. På nätterna gick nattvakten och ropade ut timslagen men överröstades ibland av hundarnas ylande i hundgården.

Richard Sahlström växte upp i den stora herrgårdens grannskap på föräldragården Backen, som han själv övertog och brukade ännu på äldre dagar. Han berättade hur han redan i pojkåren besökte Munkeberg och med förtjusning såg den ståtliga herrgården när den var som ståtligast under Röhsska tiden.

Efter makens död 1902 flyttade fru Elvine Röhss till Hjo, där hon förvärvat fastigheten Hamngatan 5. Hon medtog två ståtliga hästar och promenadvagn och hade egen kusk och gjorde så gott som dagligen utflykter i Guldkroksbygden. Hon överlevde sin man i ett par årtionden och utövade stor välgörenhet i staden och bygden.

Fru Elvine Röhss sålde Munkeberg till löjtnant G W. Versteegh, göteborgsmiljonär, som satsade stora pengar på att än mera modernisera och göra herrgården omtalad. 1913 blev en annan förmögen göteborgare ägare, nämligen grosshandlare Karl Krüger. Han överlät åt sonen, Otto Krüger att ta ansvaret för skötseln av den gamla sätesgården som under årtiondenas lopp undergått så omfattande förändringar, som kostat stora pengar."

Ur Hjo tidning, 9 oktober 1970.